Är det viktigt att vara genetisk förälder?
Hej på er. Jag har en fråga till er. Jag har funderat ett tag på detta. Jag och min fru bestämde oss för att försöka med mig igen efter att vi fick en son genom att hon genomgick en ivf. Jag har haft 5 missfall och genomgått tre ivf:er och mååånga inseminationer. När jag hade läkarsamtalet med dem i Danmark på vår klinik så säger de att de tror att jag har goda chanser att få barn. De ville bara att jag skulle gå ner till bmi 25.
Men i slutet på samtalet säger läkaren att det nyss blivit lagligt med dubbeldonerade celler i Danmark. Det betyder att både ägg och spermier kan doneras. Så jag kan få äggdonation om jag vill. MEN! Här kommer det som ställde till det för mig. Vi har tre embryon i frysen från min frus ivf. Kanske kunde de doneras till mig trodde dem. Jaha. Så helt plötsligt finns det alternativ om jag misslyckas med mina ivf:er framöver. Mina tankar är om jag skulle använda de embryon som finns med en gång. Det betyder mindre pengar, mindre invasivt för min kropp och tidseffektivt. Men då ger jag ju upp mina gener. Jag kommer inte,om jag blir gravid med de embryona, att bli genetisk förälder. Är jag redo för Det? Är det viktigt? Min son är ju inte min genetiska unge men ändå 100% min. Jag tror att det är viktigt för mig att försöka att bli genetisk förälder, men jag vet inte varför.
Här är min fråga: är det viktigt att vara genetisk förälder ? Varför i så fall? Eller om inte, varför känns det viktigt att i alla fall försöka få en mini-me? Vad tror ni...?